The greatest invention of all time

I think that one of the greatest invention is the mobile phone. It’s good because you can call and text friends easy and fast. You dont need to go, bike, drive to your friend if you have to say something important, you can just text them, or call them. Nowadays the mobile phone is so small and smart. You can have internet on your phone, and it’s so small that you can have it in your pocket. Nowadays you can have everything on your phone, games, movies, internet, mail, camera, everything...

 You can call someone fast if there is an emergency, for example the cops or an ambulance. If you are out with friends and your parents are worried they can call you.

The bad things with a phone is that you can get addicted or unfocused. On a lesson you might text someone or play games. You can get brain damages by the radiation.

The Mexican - skolfilm

LÄNK ---->   The Mexican   <----- LÄNK
                 

Personbeskrivning - Metin Özturk

Metin ist aus der Türkei. Er heißt Metin Özturk. Er ist muslim. Metin ist freundlich. Er hat zwei kinder, Yagmur und Cem. Metin ist polizist. Metin ist ein gut Vater, kümmert er sich um seine Kinder. Metin versucht, Freunde mit Lena geworden. 

Er mag Regeln. Er lebt in Berlin. Metin ist ganz reich, er hat ein großes Haus .Er ist zusammen mit Doris. Er lebt mit Doris, Yagmur, Cem, Lena und Nils.

Tutankhamon utställning

Jag tyckte att det var intressant och en väldigt fin utställning. De häftigaste var mumiekistorna, jag trodde aldrig att dom var så stora. Och gulskåpet där Tutankhamons organ låg. Jag lärde mig mycket när jag lyssnade på vad dom sa. Jag visste inte att gravarna var så stora och att dom hade så många rum. Jag tyckte det var häftigt med allt i guld och hur vackra utsmyckade dom var, trots att dom var gjorde för 3000 år sedan.

Jag tycker faktiskt att det mesta var väldigt intressant. Jag kan inte komma på något minus. Jag fattar inte hur man fick med sånna detaljer med tanke på vilka redskap dom hade. 

Summary: Oliver Twist av Charles Dickens

In 1830 a boy was born. His mother died when she gave birth to the boy. The boys name was Oliver Twist. He was born in a workhouse because his mother was so poor. The workhouse didn’t keep young children. So the workhouse sent the boy away. They sent him to an old woman, who was called mrs Mann. Mrs Mann didn’t want to keep Oliver but she would get money if she did. So she said it was okey. She wasn’t very nice to Oliver and he almost didn’t get any food. Oliver stayed with the old woman for nine years. After nine years a fat man called Mr Bumble took Oliver back to the workhouse, where he was born. He was now old enough to work in the workhouse. The boy was happy to leave the unkind woman, but when he saw the cold and dark workhouse he cried. Oliver had to work to get a room in the workhouse. He worked in the garden all day. When they had supper they where allways still hungry. One day the other boys forced Oliver to ask for som more soup. The cook got angry when Oliver asked for more. The cook told Mr Bumble that Oliver Twist has asked for more. Mr Bumble said he had to teach Oliver a lesson. He shut Oliver up in a cold, dark room. He cried all night and he sleept on the  stone floor. On the morning Mr Bumble kicked Oliver to wake him up. He slept in the cold, dark room every night for a week. Then one night Oliver thought of a way to escape, so he could run away and get a job. He opened the door and quietly moved through the workhouse. He got to the door and climbed over the wall. Then Oliver ran for eight kilometres. His target was London. But it was 100 kilometres away. On the way he stoped by the houses on the way and asked for food. 

When Oliver reached London he sat on a street and cried. A boy called Artful Dodger walked to Oliver and asked why he was crying. Oliver told his story and Dodger said that Oliver could live with him and his friends. He took Oliver to an old house. There was an old man in the house, called Fagin, and some other children. Fagin was friendly. 

Next day Fagin played a game with the children. Fagin had money in his pocket and the boys was supposed to take it without Fagin noticing it. 

Then Oliver and Dodger went to the streets of London. Dodger said that they were supposed to take money form an old rich man across the street. Dodger took the money and Oliver didn’t run, untill it was to late. The gentleman saw Oliver running away and cried out. Thief!!! Stop that boy! He took my money! Men and women ran after Oliver and he couldn’t escape. The people stopped Oliver and the old gentlemen, called Mr Brownlow, felt sorry for Oliver. And the police arrived. Oliver said he didn’t take the money. But the policeman didn’t believe him. But Mr Brownlow saved Oliver and said that Oliver didn’t take the money. After that Oliver lived with Mr Brownlow and Oliver was for the first time in his life happy. 

Fagin was afraid that Oliver would tell the police that they are thieves. Fagin told everyone to bring him back. Fagin sent Nancy to the police to find Oliver. The police said that Oliver was with a man called Mr Brownlow and he lives in Pentonville. Then Fagin sent Nancy and Sikes to bring Oliver back home. They saw Oliver walking on the street. They took Oliver with them and back home to Fagin. Oliver tried to escape when the other boys had a fight but Sikes dog stopped him. The boy can’t leave again, said Fagin. We have to teach him how to steal, then he cant escape beacuse of the police. 

Sikes needed Oliver to his next job with a burglary and Oliver had to climb through a small window. Oliver climbed through the window and tried to tell the people in the house. Oliver droped his oil lamp and two men came out from a room and shot Oliver. Sikes pulled Oliver out from the window and started to run with Oliver on his back. People ran to catch them and Sikes threw Oliver in to the grass and run away by himself. The people didnt see Oliver and he fellt a sleep. Oliver woke uo next morning and saw blood on his clothes. He started to cry and ran out on the road, He came to a house. A woman opened, Rose, she took him in the his house and helped him. Oliver told her everything. Oliver was happy in his new home. Mr Monks told Fagin that he knew where Oliver lived and he wanted to kill him. He wanted to kill Oliver because Oliver was his brother. When Monks and Olivers father died, the father wanted to give all his money to Oliver. Monks told him that Oliver was dead so he got all the money. If someone found out Monks will be in trouble. Nancy heard the conversation and ran to Olivers new house to tell him. When was on her way back and one of the thieves killed her. Oliver told Rose what Nancy said. Rose realized that Oliver couldn’t stay with her anymore. She told Mr Brownlow and Oliver hid in Mr Brownlows house. Mr Brownlow told the police about Olivers story. The police found Fagin and Monks and put them in prison. Oliver got all his fathers money. Olivers father was very rich so Oliver got a lot of money. Rose was Olivers aunt so Oliver lived with her. 

Phone Call between Emma and Rachel

Deckare "Kommissarie Philips"

Thomas Johnson bor i Fursville med sin fru Amber och sin 8-åriga flicka Jessica, Thomas och Amber köpte sitt gula två plans hus när Jessica föddes. I den lilla byn Fursville bor det ungefär 200 invånare. Fursville ligger precis i utkanten av en skog där Jessicas bästa kompis, Liza och Jessica har sin koja som deras pappor snickrade ihop för två år sen. Deras pappor hade känt varanda sen högstadiet och var nu bästa kompisar.

En dag i oktober var Lizas famil bjuden hem till familjen Johnson på middag. Det var deras årliga fotbollsmiddag. Varje år när Chelsea FC mötte Manchester United träffades familjerna hemma hos Johnsons, eftersom de hade en stor hemmabio. Lizas pappa var Unitedfan och Thomas ett Chelseafan. Det brukade bli väldigt jämna matcher och de satsade alltid pengar på sitt lag. I år hade de satsat 100 Canadian dollars var.

Dom skulle snart äta middag så Amber och Lizas mamma Ashley gick till kojan för att hämta tjejerna. Middagen åts alltid framför TV:n precis när matchen skulle börja. Det var en del av traditionen. När Amber och Ashley kom till kojan ropade dom på tjejerna. De fick inget svar.

- Dom hörde väl inte. Vi klättrar upp och knackar på, säger Ashley.

Amber klättrade upp för stegen och knackade på kojans röda dörr. Det var ingen som öppnade. Amber öppnar dörren och går in.

-Är dom där? ropar Ashley.
-Hallå? ropar Ashley lite mer ängsligt.

Ashley klättrar upp och går in och får syn på Amber förskräckta ansikte. Det är ingen i kojan. Tjejerna hade lovat att ringa eller säga till om de skulle gå en bit därifrån. Amber och Ashley klättrar ner och ropar efter tjejerna.

- LIIIIIZAAAA!? ropar Ashley.
- JEEEESSICAAAA!? ropar Amber.

Dom får inget svar. Amber säger till Ashley att dom ska gå runt och kolla i skogen. Dom är nog inte långt borta säger Ashley lugnande. Dom glömde nog bara att ringa. När dom har letat i cirka 30 minuter och fortfarande inte hittat dom bestämmer dom sig för att gå in och hämta Thomas och Lizas pappa, Nick. Dom gick tillbaks mot huset och låtsades vara mindre oroliga än vad dom var bara för att inte skrämma upp den andra. När dom väl kommer in sitter deras män och väntar otåligt på maten.

- Ni måste hjälpa oss att komma ut och leta! Vi kan inte hitta Jessica eller Liza. Dom är inte i kojan och vi har letat runt om, sa Amber med orolig röst.

- Jaja, vi är snart klara med vår FIFA-match. Dom är nog inte långt bort. De kanske såg en ekorre eller något och följde efter den, sa Nick.

- Nej! ni får komma nu, ett spel kan väl ändå inte vara viktigare än era döttrar?! sa Ashley surt.

Vi kommer då.... , muttrade Thomas och Nick motvilligt.

Alla fyra gick ut i skogen och letade.
Vi kanske borde dela på oss föreslog Thomas.
Alla 4 nickade och Amber och Thomas gick åt ett håll och Nick gick med Ashley åt andra hållet.
Efter en timmes letande ringde Thomas telefon, det var Nick.
Han berättade sina koordinater och sa att han hade hittat något. Thomas tog upp sin mobil och gick in på kartor och knappade in koordinaterna. Han såg att dom var cirka en kilometer iväg och började gå tillsammans med sin fru. När dom väl kommit fram visade Nick vad han hade sett.

- Bilspår, sa Amber frågande.

- Ja, vad i hela friden gör dom här ute? Mitt i skogen, här finns inte ens någon väg, sa Amber.

- Kanske bara var en jägare eller något, det behöver inte ha något med våra döttrar att göra, sa Thomas

- Sant, men är det inte lite skumt, dom är alldeles nya, det regnar mycket och spåren skulle suddats ut efter en stund. Vilken jägare är ute så här dags på kvällen? svarade Nick.

- Du har kanske rätt, vi följer spåren och ser om vi hittar något, sa Thomas samtidigt som dom följde efter dom svagt synliga jeep spåren. Efter ungefär 10 meter försvann spåret i en geggpöl eftersom det regnade. Det började bli mörkt och allt som synder var ljuset på deras ficklampor. Dom beslöt sig för att gå hem och ringa polisen. De ringde till polisen som hade inlett ett räddningsarbete. Dom hade genomsökt skogen med hundar. Några saker hade dom hittat, men dom kunde inte säkert koppla det till tjejernas försvinnande. Nick och Ashley gick hem till sig och alla försökte få lite sömn efter denna dramatiska dag.

När Thomas vaknade kollade han mobilen direkt efter något nytt från polisen. Allt dom hade hittat var hjulspåren som ledde ut från skogen på en grusväg och där efter var omöjliga att följa, två spadar och en röd vante som Thomas kunde bekräfta att den tillhörde hans dotter. Polisen hade kopplat in en kommissarie till försvinnandet, Kommissarie Philips.

Philips var en man på ungefär 40 år och gick runt med en grå rock, och en pipa i mungipan som han jämt gick runt och blossade på. Han skulle vara den som ledde undersökningen. Han hade träffat familjen tidigt på morgonen och ställt frågor. De3 var svåra att svara på eftersom ingen av föräldrarna hade fått någon sömn.

Kommissarien satt på sitt kontor då han gick för att kolla efter ett annat fall som han tyckte liknade detta. Han gick igenom pärm efter pärm då han tillslut hittade det. Jennifer Swansson. För cirka tio år sen när Philips var helt ny på stationen fick han utreda ett fall där en tio-årig flicka försvunnit efter att ha lekt i skogen. Det enda som dom hittade i skogen den dagen var hennes blåa sko och en grop i marken. Det var som om någon hade försökt att gömma något, men hållet var tomt. De kanske inte hade hunnit gömma vad dom skulle. Han läste igenom allt och i detta fallet sågs även Jeep spår till.

- John? Kan du hämta bilderna från Jeep spåren som vi hittade igår?

- Ja visst kommissarien, svarade John.

Philips undersökte spåren på båda fotona med förstorings glas. Han var ganska säker på att dom var likadana. I fallet med Jennifer hade skoavtryck också synts till. En känga i storlek 44-45. Troligen en mans. Skoavtrycken hade lett fram till hjulspåren där de sedan försvann. Antagligen för att det var mannens bil. Bredvid spåren hade två tjocka sträck varit dragna. Kommissarien misstänkte att det var Jennifer som hade släpats med mannen. Jennifer hittades aldrig och dom la ner fallet för dom hittade inget mer.

Philips bad John att kolla i registret om någon i närheten hade en Jeep.

- Ska ske sir, svarade John.

Philips tog sin gröna gamla SAAB och åkte ner till skogen och letade efter fler bevis. Han hittade ett litet hål, på ungefär en halv kubikmeter. Spadar hade ju hittats igår och dom hade sökts igenom efter fingeravtryck men inga avtryck fanns. Philips misstänkte att någon har försökt gömma någonting. I båda fallen hade en grop synts till. Han kollade runt om gropen och såg något som glimtade till under löven. Han plockade upp det och kollade på det. Ett halsband. Han stoppade försiktigt ner det i bevispåsen och åkte mot stationen. När han kom fram lämnade han in halsbandet till labbet där McWoods tog hand om det. Han inspekterade det noga och såg med förstoringsglas att det var äkta diamenter med guld.

- Förmodligen värdefullt, svarade McWoods.

Philips tackade så mycket och bad honom inspektera det närmare.

- Vänta! skrek McWoods. Det står någonting inristat på baksidan!

- Till min älskade, mumlade Philips för sig själv samtidigt som han läste.




- John?! Hittade du några som ägde en Jeep här i närheten?

- Ja kommissarien, 7 stycken.

- Okej, åk till alla 7 kolla på bilens däck och se om dom matchar med bilden. Förhör dom sedan och se om du får fram något.

- Ska bli!


3 timmar senare kom John tillbaks och 5 av ägarna hade starka alibi och däcken stämde inte med spåren. Dom övriga 2 syntes inte till och grannarna hade inte sett dom på en vecka.
John hade gått in i ena huset där dörren stått öppen. Han hade undersökt hela huset och hittat en bild på smycket som hittades vid gropen och två leriga kängor som han tog med till stationen.
McWoods undersökte kängorna och jämförde leran med leran vid hjulspåren i skogen. Det var samma lera. Mannen hade nyligen varit i skogen. Philips gick till sitt kontor och hämtade bilderna på skoavtrycket från Jennifers försvinnande och McWoods undersökte dom noga.

- Det är nog ingen stor chans att någon behåller samma skor i... sa John då han blev avbruten av McWoods.

- Det är samma skor! sa McWoods.

- Då får vi väl se om vi kan hitta han där mannen, vad var det nu han hette John? sa Philips

- Tom Cruiy.

- Okej, ring Lizas och Jessicas föräldrar och informera dom om våra framsteg, sa kommissarien


Kommissarien åkte till Toms hus för att hitta ledtrådar. Dörren stod på glänt och det var våta fotavtryck på dörrtrappan. Philips gick in i huset tyst, han smög genom hallen då han hörde något starkt ljud från ovanvåningen. Någon tappade något. Han kallade på förstärkning och polisen skulle vara där inom 3 minuter. Philips var som vanligt helt orädd och plockade fram sin USP pistol och smög långsamt upp för trappan. Alla grejor låg huller om buller. Någon letade efter något och denna någon är i huset. Han gick vidare och ställde sig med ryggen mot dörren där ljudet kom ifrån. Allting gick snabbare än en sekund, han tryckte sig snabbt igenom dörren som gav efter. Han riktade sin pistol mot mannen som stod i bortre delen av rummet med ett basebollträ och skrek:

- LÄGG DEJ PÅ MARKEN!


Philips såg nu att det inte var Tom, men denna killen har nog något att berätta tänkte han.

- Varför rotar du igenom Toms hus?! skrek Philips

Mannen vägrade att prata och polisen kom inspringande och satte handklovar på mannen med basebollträet och förde honom till stationen. Väl inne på stationen tog kommissarien och John in mannen på förhör.

- Det här är kommissarie Philips och John i förhör med Vladimir Kasparowf, sa Tom samtidigt som han satte på bandinspelaren.

- Vad gjorde du i Toms lägenhet?

Den jäveln snodde min frus halsband, det är inte vilket halsband som helst. Det är värt närmare 30 000! Och han tog en sak till. Vet ni var han är?!

- Nej, vi letar efter honom. Svara nu på frågan.

- Jag letade efter halsbandet. Jag letar även efter honom. För 10 år sen var han och jag på svensexa då jag visade honom ett halsband som jag skulle ge min fru på bröllopsnatten.
Han drogade oss båda och vi lyckades smita in på ett museum. Den jävel kan bryta sig in var som helst. Vi fick syn på en skattkista som Tom enkelt kunde öppna. I kistan låg massa antika föremål som man hade hittat under en utgrävning i Guatemala. Det var värt jävligt mycket pengar kan jag säga. Jag kommer inte riktigt ihåg hur men han lyckades krascha larmsystemet och vi körde in med hans pickup och lastade den med skatten. Vi körde snabbt ut därifrån och polisen kom inte långt efter. Vi han undan och vi körde till en skog. Juste det var en kille till med oss. Lucas Ricardoz. Han var den som körde. Var var jag? Ah, juste, Vi körde ut till skogen här i området där Lucas och Tom började argumentera. Lucas tyckte att allt var idiotiskt och att vi borde lämna in oss till polisen. Lucas tog upp sin mobil och slog in polisens nummer. Tom slogs av panik och slog till honom med en spade i bakhuvudet. Han föll rakt ner på marken och blod rann överallt. Jag sprang ut och hoppade på Tom och hindrade honom från att slå igen, men det var för sent. Jag kände på Lucas hals men han hade ingen puls.

- Din jävel! Vad fan håller du på med?! Är du inte riktigt klok?

Tom föll ner på knäna och grät när han insåg vad han hade gjort.

- Det var inte jag, det var spriten! Kom fram bakom Toms snyftningar.

Vi hjälpes åt att gräva en grop där vi skulle lägga Lucas. Då kom en liten flicka förbi springande. Hon skrek när hon såg Lucas döda kropp. Tom sprang efter henne, lyfte upp henne i famnen och höll för hennes mun samtidigt som han sprang tillbaks mot bilen. Han bad mej hämta silvertejpen som han sedan band henne med. Kort därefter när vi nästan var klara med gropen kommer det en hund springande mot oss och vi såg en man bit bort. Det var jägaren Jim.
Jag kastade snabbt upp Lucas livlösa kropp på pickupens flak och hoppade in i förarsättet och med full gas körde vi ut ur skogen. 3 kilometer senare slängde vi Lucas kropp i Fursvillesjön.

- Vad hände med flickan? sa John surt.

- Låt mig berätta klart! När vi sedan kom in i bilen hade flickan på något sätt rymt. Tom öppnade upp på pickupens flak och tog fram sitt gevär. Han sprang sedan in den enda vägen flickan kunde ha flytt. Jag sprang efter honom och skrek att han inte skulle skjuta henne. Sedan tappade jag bort dom och när jag kom tillbaks till bilen var den borta. Jag hade sprungit fel och Tom hade dödat flickan och kört iväg. Sen dess har jag inte sett honom.

- Vet du var flickan dödades? sa kommissarien.

- Jag tror det.

- Bra, du och jag åker dit nu tillsammans med konstapel Ted. John?  Du går och efterlyser Tom och ber hela teamet se om någon i byn har sett honom?

Philips, Ted och Vladimir åkte ut till sjön där han visade var han trodde flickan hade skjutits. Ted tog fram spaden och grävde lite. Bara någon decimeter ner hittade dom skelett. Philips kallade på experterna medans han gick och besökte jägaren Jim.

Han plingade på dörrklockan och hundens skall betydde att Jim var hemma. Som beräknat öppnade Jim dörren.

- Detta är kommissarie Philips och jag skulle vilja ställa ett par frågor. Känner du igen att för tio år sen var du ute på kvällen i skogen och såg en flicka bli kidnappad?

- Ja, det gör jag.

- Varför har du då ljugit för polisen och sagt att du inte sett något när vi förhörde dej för 10 år sen?

- Han hotade mej.

- Vem då Jim?

- Tom Cruiy. Han hotade att döda mig, min fru och hunden.

- Okej, när var senaste gången du såg honom?

- Förra veckan kom han och bankade på dörren mitt på natten.
- Vad ville han?

- Han sa att han hade gjort något allvarligt och han skulle döda mig om han inte fick låna min bil. Jag gav honom nycklarna till min bil och han bad mej att gömma undan hans bil. Jag har den fortfarande i garaget. Jag kan visa dej den?

- Ja tack.

Dom gick ut i till garaget och Jim drog av skynket som täckte bilen. Visst var det en Jeep. Philips såg att bilen var täckt av lera och han tog en närmare titt på bilen. I baksätet låg en vante. En likadan som Jessica hade tappat i skogen. Precis när Philips tog upp vanten knackade det på dörren. Philips sprang till garagefönstret och kollade vem det var. Det var Tom! Kommissarien kallade på full förstärkning och bad Jim att gå och öppna. När Jim öppnade dörren tryckte Tom snabbt in honom och stängde dörren. Kommissarien var smart och fattade att Tom skulle smita så fort han hörde polisbilarna så han gick och ställde sig bakom en buske på baksidan. Han kunde se att Tom var upprörd över något. Han var verkligen inte glad. Nån minut senare kom polisbilarna och Tom sprang ut på baksidan. Jim bussade sin hund efter Tom och Philips sprang efter. Kommissarien hade i sina yngre dagar varit löpare och kondisen satt i än i dag. Han sprang efter och när dom kom till ett staket lyckades Philips få tag i hans fot när han försökte hoppa över. Tom försökte smita, men då kom hunden och bet honom i benet så att han inte kunde gå. Poliskåren kom inte långt därefter. Dom satte på honom handklovarna och tog med honom in i bilen.

- Var är flickorna? sa Philips

- Vilka flickor? svara Tom

- Spela inte dum nu, du vet vad jag menar. Ditt straff blir mycket mildare om du bara sammarbetar.

- Okej, dom är fastbunda i mitt hus. Men ni får nog snabba er. Min vän har fått en order att döda dom klockan 12 om jag inte är tillbaks, sa han samtidigt som han skrattade och log ondskefullt.

- Philips tog upp sin polisradio och sa till alla att vända och att det var bråttom. Det var cirka 3 minuter till Toms hus och klockan var på pricken 11.56. Dom körde i 190 km/h mot Toms hus. När dom kom fram sladdade alla in framför huset.

- Jag har alltid velat göra det där, sa John, samtidigt som han nästan fick en tår i ögat av lycka

- Sluta fåna dej nu och spring! sa Philips.

- Givetvis sir.

- Ted! Du vaktar Tom! Resten kommer med mig och söker igenom huset.

Poliserna sparkade in dörren och alla sprang in.

- Ni fem tar ovanvåningen, ni fyra källaren och jag och John tar detta planet. Skynda er.  Vi har inte mycket tid!!! skrek kommissarien oroligt.

Hela huset blev genomsökt på cirka en minut och inte ett spår av flickorna. 2 minuter kvar tills klockan var 12.

Philips sprang ut till bilen, boxade Tom hårt på näsan så att blodet rann ur hans näsa.

- Var är dom?!

-  Hahahaheheheh, dedu... svara Tom

- Ditt kräk! Var är dom? Dom är bara barn, dom förtjänar inte att dö Tom! Var är dom?! Säg det och jag lovar att mildra ditt straff!

- I skjulet...

- DOM ÄR I SKJULET!! skrek Tom

John rusade in i skjulet. Flykicka dörren som flög upp och där inne såg han en man med en spruta i handen och 2 gråtande tjejer på stolarna framför honom. Han rusade mot mannen hoppade upp och sprakade honom i magen och satte sig på honom. Han tog upp yxan som hängde på väggen och skrek:

- Släpp sprutan, annars slår jag!

Den utländske skäggiga mannen släppte sprutan i rädsla och satte händerna på huvudet. Poliserna forsade in i skjulet, några satte handklovar på mannen och några knöt loss tjejerna och bar dom till bilarna. Kommissarien sprang bort till skjulet men hans oro försvann när han såg att John var okej.

- Du det var en jävla spark du gjorde där! Har du tränat i smyg på att sparka upp dörrar?

- Njäe, jag tränade Muay Thai som liten.





Dom gick och kollade så att barnen mådde bra när en ung kvinna kom springande mot John och pussade honom på munnen och sa:

- Jag såg hur du slog ner den där mannen, det var så modigt! Jag bjuder dej på middag idag för din insats.

- Tack, sa John samtidigt som han blev helt röd i huvudet och blev överlycklig.

Dom gick in i bilarna och körde tillbaks till stationen. När Tom sattes i häktet frågade John

- Det är en sak jag inte fattar, hur kunde ni ha 2 helt olika bilar men samma däck?

- För att Vladimir säljer bilar och för att inte väcka misstankar så bytte dom hjul, men sen när Tom kom på att han gömt halsbandet i däcket och körde därför dit och bytte tillbaks till dom gamla däcken. Inte sant Tom ? sa kommissarien kaxigt.

- Jo, det stämmer bra de... sa Tom sorgset.

- Varför kidnappade du dom 2 små flickorna förra veckan? sa John

- Jo FBI sökte denna antika skatt som han hade stulit och haft nergrävd i sin trädgård. När då han fick syn på dom vid hans hus en dag så var han tvungen att gömma skatten. Så han grävde upp den och stack ut i skogen. När han skulle gräva så kom två små flickor springande från deras koja. För att Jessica hade ramlat ner från stegen och dom sprang hem till sina föräldrar. När då dom sprang förbi Tom så lockade dom tills sig uppmärksamhet eftersom Jessica grät. Då fick Tom panik för han var rädd att någon skulle höra skriken och någon skulle upptäcka honom. Så han fångade dom och kassta in dom i bilen och körde därifrån, hem till Jim. Tog Jims bil och bosatte sig hos sin bror i några dagar. Hans bror var den mannen du sparkade till John, sa Philips.



Senare på kvällen innan John skulle på sin date med den vackra tjejen ringde Jessicas föräldrar.

- Kommisarie Philips här.

- Ja, hej! det är Amber, Jessicas mamma. Jag skulle vilja tacka dej och din kollega John med en middag. Matchen min man och Lizas pappa skulle se hade tydligen blivit inställd. På grund av kraftigt regn och åskoväder. Så alltså sänds matchen imorgon. Våra familjer har som tradition att träffas och kolla på matchen och äta middag. Vi skulle vilja att ni kommer.

- Det låter trevligt. Jag och John kommer.

- Vad bra, då dukar vi för sju stycken.

- Sju?

- Ja, säg till John att ta med min syster som bjöd honom på middag idag.

- Hahah, jo de ska jag säga till honom han kommer bli överlycklig!

- Vi ses imorgon hejdå.

- Hejdå.